Människan kan överleva i upp till fyrtio dagar utan mat, men endast cirka tre dagar utan vatten. Efter sömn är vätska kroppens främsta behov och i krissituationer är tillgången på vatten ofta begränsad. Att hitta och konsumera tillräckligt med vätska är därför av yttersta vikt för din överlevnad.

Kroppens behov av vatten

Vår överlevnad är intimt förknippad med vårt ständiga behov av att fylla på med vatten. Vatten är en grundläggande komponent i våra kroppar och är avgörande för att upprätthålla homeostas (inre balans) och alla vitala biologiska funktioner.

Kroppen, som består av cirka 60 procent vatten, förlorar kontinuerligt vätska genom andning, urinutsöndring och svettning. Denna förlust måste kompenseras genom konsumtion av vätska för att undvika dehydrering och dess potentiella negativa konsekvenser.

Det rekommenderade vätskeintaget för en vuxen individ ligger vanligtvis på cirka två liter per dag. Emellertid kan behovet variera beroende på faktorer som omgivande temperatur, fysisk aktivitet, sjukdomstillstånd och individuella faktorer.

Under extrema förhållanden, såsom vid diarré, kräkningar eller svettning vid höga temperaturer, kan vätskebehovet öka betydligt för att kompensera för förluster. Det är därför viktigt att vara medveten om vätskebalans och att upprätthålla tillräcklig vätskeintag för att säkerställa kroppens normala funktion.

Att upprätthålla en stabil vätskenivå i kroppen är avgörande för att undvika allvarliga hälsoproblem som kan uppstå vid uttorkning. Genom att förstå våra kropps behov och övervaka vår vätskebalans kan vi säkerställa en optimal hälsa och välbefinnande.

Uttorkning

När kroppen lider av uttorkning, kan flera symtom uppstå. Du kan känna dig yr, trött och uppleva en torrhet i munnen. Muskelkramp, särskilt i ryggslutet och vaderna, är vanligt förekommande, liksom en allmän sjukdomskänsla. Andra indikatorer på uttorkning inkluderar en ökad vilopuls, andfåddhet och minskad urinproduktion. Urinen kan bli mörkare och ha en starkare lukt.

Om du misstänker att du eller någon i din närhet lider av uttorkning, finns det ett enkelt test du kan utföra för att bedöma graden av vätskebrist. Genom att nypa tag i huden på ovansidan av handen med tummen och pekfingret, och sedan släppa taget, kan du observera hudens reaktion. Om vecket som bildas inte återgår till sin ursprungliga position och försvinner inom några sekunder, är detta ett tydligt tecken på uttorkning och indikerar behovet av att öka vätskeintaget.

Allvarlig vätskebrist kan leda till allvarligare hälsoproblem och till slut förlorar du medvetandet och till sist döden.

Taktik när vatten är en bristvara

Om ditt vatten är helt slut och du inte vet var du kan hitta nytt då måste du fokusera på att antingen bli räddad och använda dig av nödsignaler, eller förflytta dig och försöka ta dig till räddning.

Om du har mycket lite vatten och måste ransonera kan vi lära oss av sjöfarten. I livflottar finns ofta råd om att undvika att dricka under det första dygnet, förutom för de som är tydligt uttorkade, skadade, sjuka eller riskerar värmeslag. Genom att begränsa vattenintaget får kroppen möjlighet att anpassa sig för att utnyttja varje droppe effektivt. Vissa kan klara sig med så lite som en halv liter vatten och lite mat per dag efter att kroppen har ställt om sig. Om du upplever kraftig påverkan av vätskebrist kan det vara nödvändigt att öka intaget och minska fysisk aktivitet.

När du hittar en vattenkälla är det bäst att dricka i lugn takt för att kroppen ska hinna ta upp vätskan effektivt utan att överdrivet mycket urin produceras. Att dricka för mycket på en gång kan späda ut salthalten i kroppen och orsaka en snabb produktion av urin. Det är också viktigt att använda tiden vid vattenkällan för att se över utrustningen, bestämma nästa steg och eventuellt välja en plats för natten.

En intressant upptäckt är att kroppen producerar vätska när den förbränner maten du äter eller, vid brist på mat, dina egna muskler och fettreserver. Denna process genererar vanligtvis 2–3 deciliter vätska per dag, vilket är viktigt att tänka på för att undvika panik och för att behålla lugnet i en nödsituation.

Hitta vatten

Det är fördelaktigt att välja vatten från rinnande källor framför stillastående vatten eftersom rörligt vatten har mindre risk för algtillväxt eller förekomst av cyanobakterier.

För att lokalisera vattenkällor när en karta inte är tillgänglig kan man observera olika tecken i naturen. Ljudet av porlande vatten är en indikation, liksom förändringar i vegetationen. Platser där barrskog övergår till lövskog kan indikera närvaron av vatten. Sänkor, raviner och myrar är också naturliga platser där vatten samlas och kan vara användbara referenser.

Att följa djurstigar är också ett sätt att hitta vattendrag, eftersom djur ofta söker sig till vattenkällor. Om stigen är obruten och svårframkomlig är chansen hög att den är skapad av djur. Myrstackar är också en ledtråd till vatten i närheten.

I Sverige är vatten från naturliga källor vanligtvis drickbart, men det är viktigt att vara försiktig och inte ta onödiga risker. Att drabbas av förgiftning i en överlevnadssituation kan allvarligt försämra chanserna att överleva.

På en myr kan man bokstavligen gå på vatten. Genom att gräva ett hål och vänta över natten kan man samla in klarare vatten från botten på morgonen, vilket med stor sannolikhet är drickbart utan ytterligare rening.

Även om cirkulerande vatten är att föredra jämfört med stillastående vatten, är det viktigt att vara försiktig vid val av vattenkälla. Industrier, bebyggelse och jordbruk uppströms kan öka risken för förorening med kemikalier. Dessutom är det klokt att kontrollera om det finns döda djur i vattnet, vilket kan öka risken för bakterieinfektioner.

Undvik saltvatten

Att dricka havsvatten är direkt skadligt på grund av dess höga salthalt. Havsvatten innehåller en koncentration av salt som är mycket högre än vad människokroppen kan tolerera. När vi dricker saltvatten, absorberas saltet in i vår kropp, vilket orsakar en obalans i vätskebalansen och en ökning av saltkoncentrationen i våra kroppsvätskor.

Denna ökade salthalt skapar en osmotisk obalans i våra celler och organ. Istället för att tillföra vätska till våra celler, som vi förväntar oss att vatten ska göra, drar det höga saltinnehållet i havsvattnet snarare vätska ur våra celler genom osmos. Detta kan leda till dehydrering och allvarliga hälsoproblem som uttorkning och njurskador.

Drickande av saltvatten kan också orsaka illamående, kräkningar och diarréer, vilket ytterligare ökar risken för dehydrering. Dessutom kan det påverka hjärnans funktion och leda till förvirring, hallucinationer och kramper, vilket kan vara livshotande i en överlevnadssituation.

Föroreningar i vattnet

Det är viktigt att vara medveten om föroreningar i naturen för att undvika att dra på dig en rejäl ”magsjuka”. Generellt sett är det rekommenderat att undvika att dricka orenat vatten från källor nära industrier, betesmarker, jordbruksområden och bebyggelse, samt från stillastående eller grunda vattendrag. Symptom på förorenat vatten kan inkludera kräkningar, diarréer, feber och magkramper, vilket liknar symptomen på magsjuka.

Mikroorganismer som escherichia coli, salmonella, shigella, vibro och campylobacter kan förekomma i vatten och orsaka sjukdomar. Cyanobakterier, tidigare kända som blågröna alger, kan också producera toxiner vid massförekomst, vilket kan vara skadligt för människor.

Virus som hepatit A, polio och calicivirus kan också förekomma i vatten som förorenats av människor och orsaka sjukdomar. Protozoer, parasiter och maskar såsom Giardia och Cryptosporidium kan också spridas genom förorenat vatten och orsaka infektioner.

Tungmetaller från jordskorpan och kemikalier såsom växtgift, bekämpningsmedel, mineraler och växtnäring kan sköljas ner i vattendrag och utgöra en hälsorisk för människor vid höga koncentrationer eller långvarig exponering. Detta är dock sällan ett problem på kort sikt.

Det är därför viktigt att vara försiktig vid val av vattenkällor och att använda lämpliga reningstekniker för att säkerställa att vattnet är säkert att dricka. Det är också rekommenderat att konsultera lokala riktlinjer och rekommendationer för vattenkvalitet när man vistas i olika områden.

Rening av vatten

Trots förekomsten av olika föroreningar är en betydande del av jordens sötvatten potentiellt drickbart, särskilt i avlägsna områden i Norden. Även om vattnet kan verka klart och rent, rekommenderas det ändå att rena det, särskilt i överlevnadssituationer.

För att rena vatten kan en enkel metod vara att decantera eller sedimentera det. Detta görs genom att samla vatten i en behållare och låta det stå stilla. De tyngre partiklarna, såsom humus, växtrester, damm och grus, kommer att sjunka till botten. Genom att sedan hälla över vattnet till en annan behållare kan man avlägsna grova partiklar. Det är fördelaktigt att använda ett genomskinligt kärl för att tydligt observera när partiklarna har sjunkit till botten.

 

En annan metod, kallad flockulering, innebär att man tillsätter en liten mängd bakpulver eller fin vit lövträaska till vattnet. Genom att röra om i några minuter bildas så kallade “flock”, vilka binder mikroorganismer, tungmetaller och vissa mineraler. Efter detta kan vattnet filtreras för att avlägsna partiklar.

För att göra vattnet drickbart kan man grovfiltrera det genom att använda tyg eller kaffefilter för att ta bort stora partiklar som humus, växtrester, damm och grus. Ett alternativ är att skapa en sandfilter genom att använda en PET-flaska. Det rena vattnet samlas sedan upp i en behållare.

En annan metod som kan användas är kapilläreffekten, där smutsigt vatten placeras i ett kärl som är något högre än ett tomt kärl. Strimlor av tyg eller hushållspapper fungerar som kapillärrör för att transportera vattnet från det smutsiga till det rena kärlen.

Det är viktigt att notera att silning eller grovfiltrering inte tar bort alla föroreningar som kan orsaka sjukdom, men det underlättar i nästa steg av vattenreningen och förbättrar smaken på vattnet.

Kemikaliler

Att använda kemikalier för att rena vatten är ofta effektivt, men resultatet kan påverkas av faktorer som vattnets temperatur, grumlighet och pH-värde. Mängden kemikalier som behövs kan också variera beroende på dessa faktorer. Det är viktigt att notera att vissa personer kan reagera negativt på vissa kemikalier, och det är därför viktigt att vara försiktig med deras användning.

Jod är en effektiv metod för att rena vatten, men det kan ge en skarp smak och är potentiellt farligt för personer med sköldkörtelproblem. Gravida kvinnor och små barn bör undvika att använda jodpreparat för att undvika negativa effekter på fostrets utveckling och sköldkörtelns funktion. Trots detta krävs endast en liten mängd jod för att göra vattnet drickbart, och det är en snabb metod som tar cirka 20 minuter.

Klor är också effektivt mot bakterier och virus, men mindre effektivt mot parasiter. Smaken av klor kan vara obehaglig, men den kan förbättras genom att tillsätta lite askorbinsyra. Det finns olika klorbaserade tabletter på marknaden, och det är viktigt att följa tillverkarens rekommendationer för dosering. Normalt brukar en tablett per liter vatten användas, och man väntar sedan i 30 minuter innan vattnet är drickbart. Om vattnet är grumligt kan dubbel dos användas, och vid kallt vatten kan längre reningstid krävas.

Det finns också reningsprodukter baserade på klordioxid, som är luktfria och smaklösa. En nackdel med denna metod är att tabletterna har kort bäst-före-datum och kan bli ineffektiva efter några år.

 

KOKNING

Att koka vattnet är en effektiv metod för att eliminera mikroorganismer. Vid upphettning till minst 60 grader stelnar proteiner i levande celler, vilket effektivt tar död på dem. När vattnet kokar ordentligt är det säkert att dricka. Det är också en bra idé att tillsätta tallbarr eller andra naturliga ämnen för smak och ytterligare näringsvärde. Det är dock viktigt att notera att gifter inte förstörs genom kokning.

 

FILTER

Det finns en mängd olika vattenfilter tillgängliga på marknaden. De flesta kan stoppa bakterier och mikroorganismer, men virus kan ofta passera genom vissa filter beroende på deras storlek. Dock blir det allt vanligare med filter som även klarar av att stoppa virus. Om du befinner dig på platser där det finns risk för virus i vattnet och endast har ett enklare filter är det rekommenderat att tillsätta klor för att säkerställa att viruset elimineras.

Keramiska filter kräver vanligtvis att de torkas efter användning, medan andra filter kan ha andra krav. Det är viktigt att läsa på om de olika filtren för att använda dem korrekt. Det finns även inbyggda filter i olika vattenflaskor, sugrör, pumpar och påsar. Påsar med filter fungerar genom att fyllas med vatten, hängas upp och låta vattnet rinna genom filtret ner i ett uppsamlingskärl. De flesta av dessa inbyggda filter är tillverkade av plast, men det finns också robusta alternativ helt i aluminium. Det är viktigt att notera att de flesta filter är känsliga för stötar och kan skadas vid frysning under vintern.

 

UV-RENING

Bärbara UV-pennor är en annan metod för vattenrening. Genom UV-strålning förstörs mikroorganismernas förmåga att föröka sig i kroppen, vilket oskadliggör dem. Om vattnet är grumligt krävs ofta förfiltrering för att UV-pennan ska vara effektiv. Det är också viktigt att ha i åtanke att UV-pennan är beroende av batterier och därför är det inte rekommenderat att förlita sig enbart på denna metod för vattenrening.

Slutligen

Sammanfattningsvis är
tillgången till rent vatten avgörande för vår överlevnad. Vatten utgör en
fundamental del av våra kroppar och är avgörande för att upprätthålla normala
biologiska funktioner. Utan tillräcklig vätska riskerar vi uttorkning, vilket
kan leda till allvarliga hälsoproblem och till och med döden.

Under extrema
förhållanden, som vid brist på vatten, är det viktigt att ha kunskap om olika
överlevnadstekniker. Att hitta vattenkällor och säkert rena vatten är
nödvändigt för att överleva. Det finns olika metoder för vattenrening,
inklusive kokning, filtrering och användning av kemikalier eller UV-strålning.

Det är också viktigt
att vara medveten om riskerna med att dricka förorenat vatten. Föroreningar kan
vara farliga och leda till allvarliga sjukdomar. Därför är det viktigt att vara
försiktig och använda lämpliga reningstekniker för att säkerställa att vattnet
är säkert att konsumera.

Att förstå och
tillämpa kunskap om vattenrening och överlevnadstekniker kan vara skillnaden
mellan liv och död i nödsituationer där tillgången till rent vatten är
begränsad. Med rätt kunskap och förberedelse kan vi säkerställa vår överlevnad
och välbefinnande även under de mest utmanande förhållandena.
 

Visste du att...

Att det gamla torv-kol filtret som funnits i försvarets överlevnadshandbok inte renar vattnet från patogener. Det togs fram
för att kunna filtrera bort lite partiklar så som humus som förorenats med radioaktivitet.

//Torbjörn Selin