Jag bar 32 kilo upp mot Kebnekaise utan att ifrågasätta det.
Inte för att jag var dum – utan för att det var så jag hade lärt mig. Rejäla kängor, ”bombsäker” ryggsäck och ”bra att ha” prylar i överflöd. Med min bakgrund som officer i armén och friluftsmänniska kändes det helt normalt.
I dag, åtta år senare, bär jag nästan 18 kilo mindre. Den här texten handlar om min resa från tung tradition till lättare packning, varför det gjorde mig både piggare och säkrare, och varför mindre ibland faktiskt är mer ute på fjället.
2017, Kebnekaise, 32 kilo – inga frågor
Jag och min dotter har tränat backar hemma i Borås sedan mars. Det har varit både bra och mindre bra stunder – jag har skrivit om det tidigare i The Bushcraft Magazine – men målet är tydligt. Sveriges högsta topp. Tillsammans.
När jag väger in min ryggsäck vid Nikkaluokta fjällstation inför vandringen mot Kebnekaise fjällstation stannar vågen på 32 kilo.
Jag reflekterar knappt över det. Med min bakgrund som officer i armén var detta inget som stack ut. Jag var 44 år gammal, knappast 25 längre – men heller inte redo för pensionen 😊 – och vikten kändes helt normal.
Redan 1998 köpte jag en ryggsäck som då var det coolaste som fanns: Berghaus Cyclops II Vulcan. En olivgrön jättesäck på över 100 liter. Den användes av olika jägarförband i Sverige, så vem ville inte ha en sådan. Den var ”perfekt att bära tungt med”, extremt slitstark och byggd för att tåla hård hantering.
Militära förband ska kunna bära personlig utrustning, radioapparater på 12 kilo, ammunition eller till och med stridsvagnsminor. För det ändamålet var ryggsäcken mycket bra.
Ryggsäckens omdöme var helt korrekt. Den är mycket bra att bära extremt tungt. Det kommer nästan per automatik när man sätter den på ryggen, säcken har en egenvikt på 3,2 kilo
Avokadon som säger allt
Exakt allt jag packade den gången minns jag inte. I dag är det Excel som gäller – varje pryl uppskriven, varje gram noterat. Ett ovärderligt verktyg för att analysera vad man faktiskt bär och vad man kan fundera över att välja bort.
Men vissa saker minns jag mycket väl.
Jag hade med mig en bok.
Och efter några dagar hittade jag också… en avokado 😊
En hel avokado. Kanske 200 gram. Något jag uppenbarligen inte ville slänga när jag lämnade hemmet – men som jag i dag inte skulle bära längre än absolut nödvändigt
Bra grejer – men tunga
Tältet var ett Hilleberg Kaitum 2, runt 3,1 kilo. Ett mycket bra tvåmannatält, bland de bättre märkena på marknaden.
När jag i efterhand granskar bilderna från turen ser jag ytterligare en sak som jag inte har med på sommarturer i dag: en termos, runt 350 gram.
Gällande kläderna på kroppen var den största tungviktaren kängorna – Meindl Pro av någon modell, cirka 1 kg per sko.
Tänk dig att du lyfter fötterna 20 000–30 000 gånger på en dag. Och på varje fot sitter en dödviktsklump. Det suger energi ur kroppen. Vissa säger att vikten på foten tar 5 gånger mer energi att flytta på än vikt på ryggen.
Byxor, tröja och skjorta var relativt normala, men även där kan man spara 100 gram här och där.
Jag bar en klassisk bomull/polyester‑jacka, vald för slitstyrka i skogsmiljö – gnistor, ris och hårt slitage. På fjället är det inte nödvändigt.
2021, Abisko, 23,5 kg – lättare, men inte lätt nog
Exakt när jag började få upp ögonen för lättare utrustning är svårt att säga, men i planeringen inför nästa resa slog det mig ordentligt. Tänk om man systematiskt går igenom sin packning. Väger allt. Väljer bort sådant som är ”bra att ha” men extremt sällan används.
Nästa gång jag var i norra Sverige var vid Abisko, där jag höll en fjällkurs tillsammans med min vän och fjälledare Eva Järkenstedt.
Då hade jag börjat titta efter lättare grejer. Hade jag vetat att jag skulle skriva den här artikeln fyra år senare hade jag antecknat bättre, men det jag minns tydligast är ryggsäcken.
Jag letade efter en rimligt billig men lättare ryggsäck och bytte till en Bergans Trollhetta 75 liter, 2,4 kilo, där sparade jag 0,8 kilo mot 2017
En annan stor förändring var jackan. Från en skogsjacka i bomull/polyester på runt 750 gram till en ultralätt vindjacka från Haglöfs på 110 gram – det viktigaste på fjället är att skydda från vind, inte slitage.
Besparing bara på ryggsäck och jacka: 0,9 kilo.
Inför en fem dagar lång tur i vildmarken vägde packningen in på 23,5 kilo. I dag vet jag att det ligger i överkant för vad jag tycker är en bekväm packvikt. Jag var då 48 år – jag var ärligt talat väldigt sliten efter bara några dagar.
2025, Abisko, 14,5 kg – mer energi, mer säkerhet
De senaste två och ett halvt åren har till stor del varit min egen utbildning till fjälledare. Under den resan har jag varit mycket i fjällen, lärt mig enormt mycket av vänner och kollegor – och även om fokus inte enbart legat på vikt, har jag från kurs till kurs med små justeringar och många goda råd successivt gjort min packning lättare. När jag i somras åter stod i Abisko var det ännu en gång i rollen som instruktör.
Ryggsäcken är nu en Hyperlite Mountain Gear UNBOUND 55L som väger 0,88 kg, mina skor har gått från Meindl 1 kg – via Altra 0,5kg och till idag Icebug Pytho6 RB9X på 0,33 kg per sko.
Mitt tält har gått från Kaitum,2p 3,1 kg via Akto 1,9 kg , via Enan1,2 kg och idag Tarptent Stratospire Li 2p 0,84 kg (stavarna används som tältstänger, trekking pole–supported tent).
Detta är några av de större förändringarna – samma resa har skett med resten av utrustningen.
Nu vägde min packning, fem dagar med all mat och all gas för hela turen 14,5 kg. Jag var då 51 år – men tack vare den minskade vikten kände jag mig piggare och starkare än någonsin tidigare i fjällen.
Skillnaden är helt sjukt stor!
För mig handlar lättare packning om komfort, men den största vinsten är ökad säkerhet. Mina marginaler har ökat! När kroppen är mindre sliten finns det mer mentalt utrymme kvar – till att läsa terrängen, ta bättre beslut och ligga steget före när förutsättningarna förändras.
Jag är snabbare, piggare och mer rörlig. Jag är fokuserad hela dagen och har mer kraft över att leda min grupp – och glädje att faktiskt njuta av lägerlivet på kvällen.
Ja, jag måste vara mer noggrann var jag sätter ner fötterna. Det är kanske en nackdel. Men jag ser det inte som ett problem när man väger det mot fördelarna. Jag vadar dessutom ofta med både skor och strumpor utan tidsödande ombyten. Fötterna blir blöta, men de torkar relativt snabbt när jag går vidare. Vätan vänjer man sig vid.
2026 – Sarek, 7 dagar, 13,75 kg och första gången som guide
Ett år senare var det dags för nästa steg. Sarek. Min första vandring där som guide, tillsammans med Christer och en grupp på åtta deltagare.
När jag vägde ryggsäcken inför avresan stannade vågen på 13,75 kg. I den vikten fanns utrustningen för en veckas vandring i Sarek, inklusive tält, sovsystem, kök, kläder och den extra säkerhetsutrustning jag behöver bära i rollen som guide. Viken är utan gas på ca o,5 kg.
Det är ganska långt från de 32 kg jag släpade runt på min fyra dagars tur till Kebnekaise 2017.
Men kanske är den största skillnaden inte de dryga 18 kilona. Det är hur jag tänker idag.
Jag försöker inte längre få med mig allt jag kan behöva. Jag försöker få med mig det jag faktiskt behöver. Samtidigt får jakten på låg vikt aldrig gå ut över säkerheten. Som guide har jag dessutom ett ansvar som gör att vissa saker helt enkelt måste finnas med, oavsett vad vågen säger.
Sarek blev också ett bra test på om mitt sätt att tänka faktiskt fungerar när förhållandena blir mer krävande. Här finns inga markerade leder att följa och vädret och terrängen ställer andra krav. Vi fick videpartier, blöta dagar och rejäla doser regn – men också fantastiska vyer över Rapadalen och en kungsörn som seglade över oss.
Och trots en hel vecka med ryggsäcken på ryggen var jag inte särskilt fysiskt sliten när vi kom ut.
Det tycker jag säger ganska mycket.
För mig har lättare packning aldrig handlat om att kunna säga att jag har den lättaste ryggsäcken. Poängen är vad den lägre vikten gör med själva vandringen. Jag kan gå längre och säkrare, har mer energi kvar när dagen är slut och kan lägga mer uppmärksamhet på gruppen, terrängen och allt det jag faktiskt är där för att uppleva.
Från 32 kg år 2017 för fyra dager, via 23,5 kg 2021 för fem dagar och 14,5 kg i Abisko 2025 för sex dagar, till 13,75 kg i Sarek 2026 för sju dagar.
Jag tror inte att min ryggsäck behöver bli särskilt mycket lättare nu. Någonstans finns en gräns där jakten på gram börjar kosta enormt mycket per hundra gram. Kanske blir det byte till ”single wall” 1p tält om några år och lättare ryggsäck, det finns 600 gram att spara redan i dag, men det skulle kosta 15 000kr, vilket är orimligt enligt mig.
Jag har nog hittat min nivå.
Och det tog bara nio år och ungefär 18 kilo att komma dit.
Den positiva spiralen
Om man minskar den totala vikten och volymen i packningen kan man bära den i en mindre ryggsäck med enklare bärsystem. Mindre vikt att bära kräver mindre energi. Mindre energi kräver mindre mat. Mindre mat ger ännu lättare packning.
Med mindre vikt på ryggen borde man rimligen också kunna ha lättare skor – utan att automatiskt bryta anklarna – trots vad säljare och det mer ”old school”-präglade lägret ibland hävdar.
Är du med…
Här börjar din resa – ta dina första steg mot säkrare vandring.
Börja med att skriva upp och väga allt i din packning.
Fortsätt sedan med det som ofta kallas de tre stora:
- Ryggsäcken – en lätt ryggsäck väger ofta 700–900 gram jämfört med 2–3 kg för en traditionell.
- Sovsystemet – sovsäck eller quilt och liggunderlag. Gå från syntet till dun.
- Skyddet – tält, tarp eller bivy. Ett lätt skydd kan väga under ett kilo istället för flera.
I traditionell friluftspackning är det lätt att dessa tre tillsammans väger 6–8 kg. En genomtänkt lättviktsuppsättning kan hamna på 2–3 kg.
Analysera sedan pryl efter pryl
Granska också de kläder du har på kroppen, jag har sparat närmare 3 kg inklusive kängorna!
Du kan ersätta en sak mot en lättare variant: leta efter prylar som gör jobbet lika bra, men till lägre vikt. Ta en träsked i stället för rostfritt stål. Byter du regnjacka, tänk också synlighet och överlevnad. Ett plagg i lysande orange, just in case of emergency, hör hemma i packningen.
Eller så gör du det som ger 100 procent viktminskning per pryl – att helt välja bort föremålet. ”Bra att ha” i all ära, men med erfarenhet lär du dig att plocka bort mycket av det. Extra tröjor och extra underkläder är klassiska bovar som ofta ligger orörda efter en vecka.
Varje föremål ska fylla en tydlig funktion – och helst flera.
Resan fortsätter
Tack för att du har läst. Min resa mot en lättare packning är knappast avslutad. Jag väger fortfarande nästan allt i gram – men det är inte bara gram jag väger.
Jag väger vikten mot nyttan, säkerheten och bekvämligheten. På nästan varje vandring provar jag något nytt. Ibland plockar jag bort något. Ibland får något gammalt komma tillbaka eftersom jag upptäckte att jag faktiskt saknade det.
Det är nog det viktigaste jag har lärt mig: en lätt packning är inte ett mål i sig. Målet är att bära det jag behöver för att kunna vandra säkert, bekvämt och med så mycket kraft som möjligt kvar till själva upplevelsen.
Jag har också förändrat mycket annat längs vägen. Idag kan jag exempelvis gå en hel vandringsdag utan att ta av mig skorna, något som både sparar tid och fungerar bra för mig. I kommande artiklar tänker jag skriva mer om hur jag arbetar med fötterna under långa vandringar, hur jag håller mig varm och om andra erfarenheter jag samlat på mig efter många år på fjället.
Tills dess hoppas jag att vi ses på fjället.
Torbjörn Selin
Fjälledare